HEJ!

NU ÄR JAG FRISK!!! (typ...).

Har halsfluss så fått penicillin som jag ska äta i 10 dagar, (MÖRDARKILLER ÄR VAD DE ÄR), men de hjälper och jag mår as mycket bättre o____________O 

Jaha så det är väl typ det! 

BILDSPAM

(IM A NINJA)

(Ny design också)

BYE

Heeejsan! ^^

Idag har jag inte varit i skolan för jag kunde nästan inte sova något alls igår natt pågrund av för hög feber och halsont, så jag låg vaken från 2 till 5 när jag då runt 3 fick en värktablett av mamma för att min feber skulle gå ner. 

Så jag lyckades somna där vid 5 någonstans igen och sen så sen bar det av till vårdcentralen där de sa att det inte var något speciellt, men de tog ett till prov jag skulle få svar på om 2 dagar, (MINNS SERIÖST INTE VAD DE TOG FÖR PROV). Sen väl hemma i Arkö kollade jag hur hög feber jag hade och det låg på 38,8, och det har legat kring där hela dagen -.- (OH YES HAPPINES HOST HOST). HAR DALAT NÅGRA GÅNGER FÖR JAG KÄKAR VÄRKTABLETTER (Y) 

Annars idag har jag nästan bokstavligen talat varit strandsatt i min säng eftersom mitt huvud snurrade som en karusell, så först bara låg jag där, sen läste jag Valhall Den Andra Stora Boken, (SUPER GULLIGT OCH BRA), efter det förklarade pappa vår nya boxer för mig, sedan efter det, (here it comes.....) SIMS!! Suuuurprise!!!

Men nu ska jag sova, eller försöka i alla fall är typ inte trött men är ändå det.... MIXED FEELINGS

BYE

Underbart vacker, det är det musik är, vackert. Det är något magiskt som berör oss alla på ett eller annat sätt. Det får oss att gråta, skratta, skrika, sjunga, dansa, le må bra. Allt dessa och endast pågrund av vad vi lyssnar på. Vissa tror inte på magi, men det gör jag. Jag anser att musik är magi, eller en sorts magi i alla fall. För vad annat finns det som så lätt kan påverka dig under endast en ynka minut? 

Ensam mot världen, fast i stormen, stridandes på en bergstopp, lugnet i nuet. Allt detta är vi. Men är det de enda? Vad eller vilka är vi? Vi letar förvirrat efter svar i ett liv fullt av frågor. Runt springer vi i de laburinter vi skapar, eller i de laburinter som skapas åt oss. Rädda gömmer vi oss inom oss själva, skapar en verklighet som på en ynka minut kan krossar, krossas som en öm blomma i orkanens våld. Långsamt letar vi oss runt i våra laburinter letandes efter ett vänligt leende som följer oss på vägen, men än en gång, vad är vi? Är vi känslor? Är vi ensama? Är vi ömma som blommor? Tyst skriker vi, högljut är vi tysta. I sorgen ler vi, i glädjen gråter vi. Ensamma står vi i livet leende mot de stormande vågorna under oss. Ett hopp, ett leap of faith bara det är allt som krävs, sedan flyger vi som änglar mot en gyllende himmel bortom molnen.      

Underbart vackert, det är det livet är, vackert. 

Vi flyger, flyger högt bland skära moln. Ljudet av inget rör våra vingar och vi ler mot det varma. Viftande flaggor i massor viftar mot oss där nerifrån och våra hjärtan lyser ikapp med solen. Vi sprider våra vingar och tittar oss omkring, ser allt de ingen annan ser eller vill se. Vi ser nöd, svält, plågeri och död. Men vi ser också de ljusa händelserna som speglas i våra leenden, någon gifter sig, någon föds, några väljer fred istället för krig, det ljusa som visas i det massivt svarta som fyller våra liv och förtär. Vi lyser i solens strålar och ler åt värmen som skänks till oss, vi flyger över haven orädda för det stort mörka blå och dess under, vi lyfter från marken och hör världens musik, vi dansar i solens värme och känner kärlek. Vi flyger för att aldrig landa, vi låter våra vingar bära oss, lära oss, besvära oss. Ensamma står vi på världens ende och blickar ut över allt det som ses, vi ser död, nöd och svält, men också glädje i massor. Le med oss, le ikapp med solen, låt hjärtat skina och glänsa, ni alla är en av oss. 

Solen blänker där ovanför ytan, varm stor och orange. Jag liggar tyst på den färggranna botten med strömmar som stilla vaggar mig fram och tillbaka. Mitt hår smeker ömt mitt ansikte i de ömma strömmarna och får mig att kisa upp mot den orange färgade ytan. Långsamt gubbar jag där i en plats utan tid eller rum på en plats vanlig för mig. Vattnet smeker mig och mina lungor, får mig att slappna av, tänka, känna. Inga ben, utan något långt fjälligt där nedanför, inte hela lungor utan delvis gälar. Stilla drömmer jag, drömmer mig bort till en plats i solen, den varma sköna solen. Jag brukar bege mig dit ibland, dit där solen vidrör marken ovan, jag brukar vara på dessa ställen och låta solen blända mina ögon och få mig att glittra som en pärla i havets djup. Långsamt stiger den och långsamt går den, så vacker är hon, solen. Hon lyser och värmer, tinar och visar det ovisade. Tyst gör hon det alla borde göra, värma, förlåta, och älska, för älskar mig det vet jag att hon gör. Varför skulle hon annars skina så vackert på mig? Hennes strålar är svåra att uppfatta, men lätta att vänja sig vid som med allt som är för gott, det används, utnyttjas och förstörs. Som en blomma växer hon varje morgon, som en eldröd ros beslyser hon. Hon visar mig den värld okänd för mig, den värld som fortfarande växer och tar fummliga steg framåt, en värld så som ett träd som nyss slagit rot. Min fena vaggas i undervattensströmmen och den smeker min bleka hy, så många färger här nere, så många olika färger dolda för solens värmande fingrar. Solen blänker där ovanför, varm stor och orange, och försiktigt simmar jag upp till hennes varma famn.

JAHA. Det var det poetiska humöret x3333

Idag har jag haft nationellt prov, jag pratade om DID, Dissociativ Identitetsstörning! ^^ Det gick nice, jag hade en as nice powerpoint och spelade as nice musik >3333 Men nu är jag dock sjuk, (IGEN).

Så jag har feber, svullna halshandlar, (MYSIGT VÄRRE), snurrig i huvudet/huvudvärk x3 Så jag har svårt att svälja så no food for me without värktablett (Y) 

(SKULLE EGENTLIGEN TILL LINA OCKSÅ SÅ SUGER ÄNNU MERA NU)

Så nu ska jag borsta tänderna och sen sova ut och hoppas jag mår bättre så jag kanske kan gå till skolan imorgon C:

BYE